Sången om Annabell och gummimadrassen 

 

 

         |A                     |E 

1. Jag ska aldrig glömma din gummimadrass, 

   |E                      |A 

en blå variant som var alldeles kass. 

    |A                          |D 

Du gav den till mig när vi kom hem en kväll 

         |E                     |A 

och jag skulle få sova hos dig, Annabell. 

 

2. Till och börja med var den ju alldeles platt 

så jag tänkte det blir nog inget sova inatt. 

Jag blåste och slet och blev rödaktigt gräll 

när jag skulle få sova hos dig, Annabell. 

 

3. Madrassen var sladdrig, jag slet som en slav, 

se'n la' jag mig ner men då halka' jag av. 

Jag trodde du mena' under samma fäll 

när jag skulle få sova hos dig, Annabell. 

 

4. Jag låg och höll fast mig, alldeles slut. 

Då lossnade proppen och luften pös ut. 

Jag suckade. "Äh, lägg av med ditt gnäll!" 

sa du då och somnade om, Annabell. 

 

5. Det var alldeles mörkt. Jag såg ingenting. 

Proppen var borta när jag kröp omkring 

rakt på ett stolsben och fick mig en smäll 

när jag skulle få sova hos dig, Annabell. 

 

6. Så jag bad om ventilen för att täppa till. 

Jag ska aldrig äta madrass en gång till. 

Det drog ikring golvet. Allt kändes fel 

när jag bad om en plats bredvid dig, Annabell. 

 

7. "Äh, lägg dig på golvet. Låt mig va' ifred!" 

sa du, "Bussigt", sa jag, ska tänka på det. 

Kände mig blåst. Du var inte snäll 

när jag skulle få sova hos dig, Annabell. 

 

1. Jag ska aldrig glömma din gummimadrass, 

en blå variant som var helt kass. 

Du gav den till mig när vi kom hem en kväll 

och jag skulle få sova hos dig, Annabell.